"Det finns visst 99 kanaler, kan du begripa det?"
En film om mötet mellan gamla människor och ny teknik
Jag åkte till Småland för att göra en film om kärlek och tre singelsystrar i 90-årsåldern.
– Jag har då aldrig velat ha någon karl, konstaterade Ester.
Det blev istället filmen om de tre systrarna och deras digital-box.
Elsie, Ester och Allie bor i Eksjö. De är alla runt 90 år gamla. De är singlar och de är systrar.
Perfekt för att göra en intressant film om kärlek, tyckte jag och åkte till Småland i oktober 2006.
Systrarna hade gjort sig fina inför inspelningen och tyckte mycket om att intervjuas. Det dröjde ändå en halv dag innan alla förstått att det inte var en stumfilm jag gjorde.
– Vad har du där? frågade Allie framåt eftermiddagen.
– Det är en mikrofon.
– Jaså tar du upp ljud också? Jaha, då får man tänka på vad man säger.
Men intervjuerna om romantik gick trögt.
– Jag har då aldrig velat ha någon karl, och ingen karl har väl visat något större intresse för mig heller, konstaterade Ester.
– Jo Ester var det mycket karlar som for efter, tyckte Elsie.
Ester tvingas berätta om en påflugen herre som brukade uppvakta henne med tårtor.
"Everything that can be digital will be" proklamerade ett företag i New York år 1995. I oktober 2006 ringer det på dörren hos Elsie och Ester. En man förklarar att det analoga TV-nätet ska släckas ner inom ett par dagar. Och det är dags att installera "boxen".
Jag övergav tema kärlek och bytte till "mötet mellan gamla människor och ny teknik" och kunde föreviga tre fantastiska tanters vardag – och deras förvirring i de två fjärrkontrollernas tid. Systrarna stod för generös catering under de två inspelningsdagarna men jag var ensam ansvarig för kamera, ljud och ljus. Det förklarar den lite varierande bildkvalitén. Filmens styrka; dess karaktärer. Så starka att filmen kan inledas med en oklippt scen på 1 minut och 30 sekunder. Tre personer och en dialog filmad med fast kamera – som fångar både karaktärerna och tittaren.
Att lära känna systrarna Örnholmer är så roligt att casting, manus och regi inte behövs. Trots alla timmar vid redigeringen skrattar jag fortfarande när Allie tittar på finsk TV med förstoringsglas. Och åt Esters sura min när hon inte lyckas vika ihop digitalboxens kartong. Medvetet och omedvetet underhåller de i varje scen.
Efter en del experimenterande med time-elapse-bilder från Eksjö centrum och elektronisk musik är slutversionen redigerad helt utan soundtrack och specialeffekter. Musik och tv-ljud hör alltid ihop med de bilder som visas. Det är därför lika tyst och lugnt i filmen som i villan. Tills Ester höjer volymen på TV:n till 48.
Filmen fick sin premiär på Göteborg International Film Festival 2008.
Se "Dags att digitalisera"
_____________
Johan Hagvil
28-02-2008
