We'll stay for ever this way

En liten bit av Östeuropa

 

Kanske är Moldavien det sista land du kommer på vid läxförhöret om Europas länder? Det är ett utsatt men för många okänt land. Med vacker natur och vänliga människor. Tyvärr tvingas 60 procent av dem leva för mindre än 4 kronor per dag.
Jag följde med brorsan dit i en fullastad folkvagnsbuss för att bygga lekparker.

Snart sitter vi mellan kala väggar vid en matsalsmöbel i miniatyr och äter lunch i Europas fattigaste land. Utifrån lekrummet hörs slammer och skratt från hemmets barn. Oväsendet blandas med Celine Dion, som spelas på en liten stereo därinne. Repeatknappen är intryckt, så My Heart Will Go On spelas om och om igen. Hela lunchen igenom.

Den inledande soppan med bröd hade varit alldeles lagom. Men barnhemmets föreståndarinna beordrar som vanligt in en varmrätt: den märkligt luktande grynblandningen med kokt broiler. Att så mycket kan rymmas på en miniatyrtallrik.

På hemmet, som ligger i byn Peresecina tre mil utanför Moldaviens huvudstad, undervisas barn med fysiska och psykiska handikapp. Tanken är att de ska rehabiliteras, undervisas och anpassas till den grad att de kan flytta över till den vanliga skolgången. Vissa måste lära sig gå, andra få förstå vad årstider är.

Alex är 12 år och tar sig fram med hjälp av en rullator. Hans ben är lite stela men kastas fram som slaka stolpar medan rullatorn far fram över både golv och grusgångar. Han har varit med i svensk TV på en Världens Barn-gala. Till skillnad från merparten av landets vuxna kan han en del engelska.
– Hello, what is your name? frågar han Daniel en dag.
– Daniel. What is your name?
– Alex. How are you?
Hans uttal är grymt. Men ordförrådet lite begränsat.
– What is your telephone number? blir hans tredje och sista fråga.

En annan kille har just räddats ut från något slags institution. Säkert en obehaglig sådan, med tanke på att hans ögon är djupt insjunkna och mörka som en liten seriemördares. Blek men galet glad studsar han nu fram över golvet med viftande armar, nästan farligt full av energi. Lena heter en liten tjej som är väldigt benskör och måste rullas runt i rullstol. En annan flicka kunde varken gå eller prata när hon kom, man skulle nästan kunna säga detsamma om henne nu också, men får förstå att skillnanden är stor.

Nu hänger de allihop ute i lekrummet och gör vad barn ska.

– We'll stay foreeever this way, vrålar Celine Dion, igen.
Nejdå.



Läs This is our Music, om Moldavien huvudstad

Läs mer om IM's arbete i Moldavien
Läs om lekparksprojektet i IM's tidning Medmänsklighet nummer 5/2006