When I Said I Could Fly

– Som att få en vis berättelse slängd i ansiktet av en inte så tydlig historieberättare.
Så beskriver Lars Holmberg sin självbiografiska serie om livet på HDK i Göteborg.

Lars Holmberg går tredje året på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Med en plats i hans mailinglista har man en livslång prenumeration på bisarra teckningar, kollage och serier.

Man får mellan ett och tio mail varje månad. Ibland Thomas Bodström inklippt i en Fantomenserie, ibland anteckningar från en lektion i designhistoria. Lars förvaltar många märkliga stilar och idéer. Han kan göra prydliga illustrationer och grafiska skisser. Men helst låter han färg och bläck och mystiska karaktärer och surrealistiska miljöer fylla pappret ända ut över kanten.

Då och då håller sig Lars inom serieformens små fyrkantiga rutor. Vissa serier har återkommit som följetong. Till exempel The Horse Gone Mad om en häst som får nog av saxförsäljare. The Faboulous Adventures of the Dickworm and Bird in Hat har blivit en riktig långkörare. Den har mailats ut i cirka 27 löst sammanhängande delar. Historien kretsar kring två vänner; en fågel som bär olika hattar och en avlång varelse som är hälften orm och hälften snopp. Ibland verkar serien handla om ett mystiskt paket, ibland om danska kavalleriet och det blir gästspel av både Dr Snuggles och Bamse i batmandräkt.

Här är nu istället den mer behändiga serien When I Said I Could Fly – en fristående berättelse på sex ark. Har du höga tankar om din associationsförmåga och vill tolka historien själv bör du vänta med att läsa Lars svar på frågor om serien och karaktärerna nedan. Klicka först på den svarta titelsidan längst upp till höger!
____________

Johan Hagvil

2007-09-27

Hur viktig är handlingen i serien?
Det beror på. Det är som att få en vis berättelse, av till exempel en gammal gumma, slängd i ansiktet, tolkad av någon som inte är en så tydlig historieberättare. Det finns en dimension i berättelsen som inte framkommer. Alls. Men allt som syns är viktigt i det som faktiskt förmedlas. Utan att alls vara jante blir det mycket härligare nästa gång.

Beskriv karaktärerna.
Det är en självbiografisk historia. Alla karaktärerna har spår av mig men är styrda av olika företeelser i mitt liv. Den lilla fågeln är min dröm som ska visa vilken väg jag bode vandra. Röda besten symboliserar det institutionella forum jag känner mig fjättrad och låst av för tillfället. Skolan.

Vilka är de mer abstrakta typerna i rött och grönt på sida 5?
Det är distans. När jag försöker förstå varför man väljer att låsa fast sig själv händer det samma sak igen. Det är lite destruktivt.

Den återkommande snigeln?
Tid.

De drömlika miljöerna och händelserna kan verka förvirrande, är det något vi kommer vänja oss vid?
Vänja och vänja sig... Det kommer definitivt mycket mer av det. Men jag hoppas verkligen inte att man vänjer sig! Det ska vara intressant att fortsätta läsa, men jag är fast i en väldigt öppen berättarstil. Svårigheten är som sagt att göra det så förståligt att det blir intressant att ta del av för en utomstående. Utan att några sådana här svar från mig behövs...

Lyckas du integrera läsaren genom "dialogen" på första sidan?
Kanske.

Vad är viktigast för dig: estetik, experimenterande eller en engagerad läsare?
Nu kommer jag inte ihåg vem det var som sa det, förmodligen en gammal författare... Men det var något i stil med: det ligger i betraktarens ögon. Eller kanske: låt oss författare få goda läsare. Så det kommer verkligen först. Men det finns alltid en publik för vad man än gör. Experimenterande är inget självändamål. Kvar är då estetik.

Vilka inspirationskällor kan du se i serien?
Oj... Det är svårt att se hur mycket av vad som har har fastnat här. Men man har berättat att den lilla boxen är stulen från filmen Mulholland Drive, så David Lynch. Jag tycker hans sätt att närma sig begreppet tid i sina berättelser är fint. Jag var nog inspirerad av Mike Mignolas Hellboy när jag färgsatte serien. Och de två figurerna i slutet påminner om Lewis Trondheims Herr I och Herr O, vilket verkligen är ett par fantastiska berättelser som jag varmt vurmar för.

Vilka tekniker och material har du använt dig av?
Tecknar med stålpenna som man doppar i bläck. Färgläggning i datan med inscannad akvarell.

Beskriv kort dig själv och ditt liv just nu!
Jag har precis gått klart mitt andra år på HDK, kandidatutbildning design. Jag har sommarlov och sitter och varvar ned med Joseph Hellers Moment 22 och en stor kanna kaffe någonstans i Göteborg.

Kommer vi att få återse den stackars flygfisken i röd overall och blå boots?
Jajemän. Han är kusin med Bird in Hat, som jag för tillfället håller på att göra om för att den ska bli lite mer rumsren. Det planeras en prequel där de båda historierna vävs samman.